Chokladdoften letade sig upp för trappam och vidare in i mitt rum och slutligen i min näsa. Jag vaknade och satte mig yrvaket på sängkanten. Jag kollade på klockan. Det var lördag klockan 10 och jag drog en suck. Lördagar betydde att jag hade sovmorgon och slapp utfodra och ta ut hästarna från stallet. Men min fuxponny Skywalker behövde fortfarande ridas en sväng. Jag ställde mig upp och släpade mig långsamt tvärs över rummet till min garderob. Jag rotade igenom mina ridbyxor och tog ett par mörkblåa med en passande fleecetröja och ridstrumpor. Sen gick jag sömnigt nerför trappan till köket där mamma stod och gjorde varm choklad i sin bara morgonrok och tofflor.

- Så du vaknar nu ja? Sa hon sömnigt. Hon lät lite ledsen faktiskt och jag kände mig skyldig att jag vaknade.

- Ja, det gjorde jag visst, svarade jag och oroade mig lite. mamma brukar ju aldrig gå upp så här tidigt. Jag tog ut lite saker ur kylskåpet och en limpa bröd. Snabbt skar jag en brödbit och bredde på smör och la på en ostbit. Sen satte mamma en kopp choklad med grädde på bordet. Jag satte mig ner vid fönstret och kollade ut. Tog en tugga av min macka. 

- Det har snöat inatt, sa jag när jag kollade på dom lekande snöflingorna i den kalla vinterkylan där ute. Jag drack upp min choklad och åt upp min macka i ro tills mamma väckte mig ur mina dagdrömmar.

- Seså, ge dig iväg till stallet nu, skyndade mamma på mig. Jag reste mig och gick ut i hallen. Snabbt drog jag på mig mina ridskor, en varm jacka och min ridhjälm. Sen sprang jag ut till min cykel och låste upp den. Jag hoppade upp och trampade snabbt iväg från bostads området.

- Ta det försiktigt Isabell! Ropade mamma från fönstret. Det var ju faktiskt rätt halt så jag tog en genväg genom skogen till stallet. jag cyklade förbi ridskolehagarna. Där gick flera av hästarna, bland annat den jag lärt mig rida på, Toddy. En liten, busig skimmel welsh med stora, svarta ögon. Sen cyklade jag in å¨infarten och tvärs över gårdsplanen. Cyklen parkerade jag bakom ridhuset vid det gamla, rostiga cykelstället. Jag låste den och sprang snabbt in i stallet. Det var bara två av dom 20 privat hästarna som var inne i stallet och stog och mumsade på sitt hö. Det var den snobbiga Petronellas superduper dyra brunskäck som hon inte ville släppa ur synen och Saras hyrhäst som stått här i en vecka nu. Jag gick in i sadelkammaren och tog min röda ryktlåda som det stog fint Skywalker på. Den ställde jag vid boxdörren.En hastig blick på min armbandsur fick mig att rappa på lite. Klockan var redan 11.31 och ridlektionerna börjar vid 13.00 och då får ingen vara i ridhuset. Skywalker brukar vara snäll att ta in på morgonen men denna morgonen ville han inte alls och det tog lång tid för mig att fånga in han. Efter en kvart stog han i alla fall och mumsade på sitt hö i bocen medans jag knäppte av han sitt utetäcke. Jag borstade snabbt av han. Vid sadlingen blev han plötsligt sur och började bita efter mig.

- Varför just idag? Stönade jag medans jag snabbt drog åt sadelgjorden. Ännu en blick på klockan, 12.01

- Fan jag hinner inte rida i ridhuset, stönade jag tyst för mig själv. Jag kan nog ta rundan mot havet och tillbaka. tänkte jag. Snabbt värmde jag bettet och tränsade valacken. Sen ledde jag han mot utgången. På vägen skrev jag på whiteboard tavlan; Rider ut rundan mot havet och berget, telefonen är på. / Isabell. Jag hoppade i alla fall upp i ridhuset och skrittade ett varv innan jag tog tyglarna och skrittade ut mot skogen. Det ända som hördes i skogen var Skys lugna, taktfasta steg mot den packade snön, våra andetag och fåglarna runt omkring oss. När jag kom ut på ängen mellan skogen och berstigen som letade sig upp på berget och vidare över havet fattade jag trav. Det var en bit tills bergsfoten. Våra andetag blev moln i den kalla förmiddagsluften och solen stog klar på himmelen nu. Vid bergsfoten saktade jag av eftersom det är rätt halkigt på bergstigen. Sky gick med lätt möda upp för den branta branten och upp på pbergsplatån. Härifrån kunde man se havet till vänster och brantare bärg precis intill stigen på höger. Som tur var så är stigen minst 3 meter bred. Plötsligt blev Sky alldeles paralyserad och stannade med alla fyra hovarna i marken, huvudet högt och öronen spetsade. Jag skänklade på honom så gott jag kunde men han rörde inte en muskel. Efter en stund hörde jag en avlägsen gnäggning ovanifrån och jag kollade upp. Långt upp nästan på toppen stod en stor svart skugga som liknade en häst, som var genomskinlig. Jag tog för munnen för att inte skrika. Sky gnäggade tillbaka och efter bara några sekunder försvann den så kallade skuggan.

Fortsättning? Kommentera om du vill det! :D